Allt har sin tid.

Som en del säkert vet ska jag flytta till hösten. Jag har bott i Piteå sedan jag var sex år och jag har bott på flera ställen innan det. Räknar jag alla hus i bott i kommer jag upp i 9-10 stycken och sista flytten skedde när jag var 12 år. Nu har jag alltså bott flera i vårt hus på Renön och jag älskar det där. Nära havet, nära skogen och nära lugnet. Det ska jag nu byta bort mot Uppsala och hela livet kommer att förändras totalt. Mina föräldrar flyttar också, därför kommer jag inte kunna återvänd hem till Piteå. Mitt hem kommer att bli min delade tvåa i Sunnersta och jag har ingen aning om var jag ens kommer fira jul eller var jag ska vara under sommarlovet. Oftast känns det spännande, jag ska ut på äventyr! Upptäcka världen, lära mig nya saker. Ibland känns det mer sorgligt. Jag har många känslor till vårt hus. Innan vi byggde nytt stod en sommarstuga där som min gammelfarfar byggt och runt huset rör det sig alltid massor med släktingar och jag har spenderat många barndomssomrar där. Efter flytten i Augusti kommer jag alltså inte kunna komma tillbaka dit och det känns sorgligt. Jag kommer inte vara en av hemvändarna som man träffar på stan under julrean. Jag kommer inte kunna se på mitt ungdomsrum när jag är äldre och tänka "oj vad annorlunda jag är nu". Jag kommer inte kunna hämta en låda med mina gamla barnkläder när jag får egna barn, för de hamnar på röda korset snart.

När känslorna av sorg och saknad slår mig brukar jag försöka tänka på att allt i livet är förändligt och det som inte förändras är dött. Nu är det dags att flytta, även om det är svårt.

Ett Bibelstället finns som ger stöd och hjälper med perspektiv över livet och det är Predikaren 3:1-8.

Allt har sin tid,

det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

en tid att dräpa, en tid att läka,

en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

en tid att tiga, en tid att tala,

en tid att älska, en tid att hata,

en tid för krig, en tid för fred.

Nu är det tid att rycka upp.

Kvällsdopp

Tillsammans med syskonen Bergström har jag tagit ett skönt kvällsdopp i Mjösjön. Det är så härligt att bo bara ett stenkast från en sjö! Badet behövdes verkligen för jag har suttit i ett muséum hela dagen och svetten har runnit i värmen...

Imorgon är det kyrkmarknad och därför har det varit full rulle i kyrkstaden idag (där jag jobbar). Det är kul att den lever upp, även om det vore ännu bättre om kyrkstugorna alltid var fulla med folk. Imorgon ska jag shoppa saker till min nya lägenhet på lunchen, det känns bra att köpa traditionella norrlandshantverk att ha i Uppsala. På så sätt kommer jag alltid att vara påmind om Norrbotten!

Att lägga rabarber på pajen

Känner du för att fira någon eller något under sommaren är en rabarberpaj oftast det bästa sättet att göra det på. En del tycker att rabarber är för surt och att det krullar sig i munnen när man äter det, men med detta recept försvinner en del av syrligheten men den goda smaken stannar kvar! Ät med glass eller vaniljvisp.

Pajen

ca 500g rabarber

ca en halv papperskartong jordgubbar

1 dl socker

1 msk potatismjöl

1 dl vetemjöl

2 dl havregryn

100g smör

1 msk vaniljsocker

Vaniljvisp

Grädde, ca 2 dl

Ägg

Vaniljpulver eller vaniljsocker (inte vanillin!)

ca 1 msk strösocker

Sätt ugnen på 225°C. Skala bort det yttre skalet på rabarberna, jag tycker det är enklast att göra med en kniv.

Skölj och hacka dem i mindre bitar, ca 1-2 cm stora. Lägg i en pajform och blanda med sockret och potatismjölet (se bild). Dela jordgubbarna i mindre bitar och lägg ovan på rabarberna(se bild).

Smält smöret, men det går inget om det är några mindre osmälta smörbitar kvar. Blanda med resten av ingredienserna. "Klicka" ut mjölblandningen över frukten och ställ in i ugnen i ca 15-20 minuter, beroende på ugn. (se bild)

Vispa grädden men inte superhårt. Knäck ett ägg och separera gulan från vitan. Blanda gulan + sockret med lite grädde i ett separat glas. Häll ner det i grädden och vispa lite till. Vips så har du en jättegod vaniljvisp utan konserveringsmedel eller andra läskigheter!

Entrepenörskap och barndomsminnen

När jag var liten bodde vi i en lite fjällby nära norska gränsen. Det var tio mil till närmaste gymnasium och i byn plus byarna omkring var vi tre barn som var födda -92, det ger kanske lite perspektiv om hur litet det var. Det fanns iallafall ett vandrarhem med en matsal och där fanns det ganska gott om gäster som kommit för att njuta av utsikten och fjälluften.

Det fanns inte så många aktiviteter för oss barn i byn men vi roade oss själva ypperligt.

Jag har alltid älskat blommor och vad jag minns av ängarna i byn fanns det ungefär fem olika blomsorter: smörbollar, hundkex, smörblommor, midsommarblomster och rallarros. En idé slog mig och en vän att vi faktiskt kunde tjäna på blommorna som bara stod på ängen. Därför gick vi ut och plockade så stora buketter vi kunde bära och sedan gick vi till vandrarhemmet. Där gjorde vi en deal med han i kiosken; för varje bukett vi satte på borden fick vi varsin godis. Det krävde lite tankeverksamhet för vi ville ge fina buketter men så små och många som möjligt, för det gav ju mer godis. Det var iallfall på detta sätt vi drygade ut lördagsgodiset på somrarna.

Jag kan inte hjälpa att tänka på detta varje gång jag ser midsommarblomster eller smörbollar och när jag gör det ler jag alltid lite. Tänk vilken tur jag hade som fick spendera mina första år där och inte i en storstad utan lekytor! Och vilket entrepenörskap det måste ha fött. Någon annan gång kan jag berätta om biblioteket vi startade, tandpetarfabriken eller nattklubben som faktiskt gick med ganska mycket vinst. Fast det blir en annan gång.

Working 9 to 5

Första dagen på jobbet! Jag börjar kl 10 så jag har inte kommit iväg än men jag längtar lite faktiskt. Visst är det skönt att vara ledig, men när alla andra jobbar känns det lite segt. Här är en artikel om mitt jobb som jag gjorde förrförra sommaren och det kommer en nyare någon gång i sommar om allt går som tänkt. Jag är glad att jag har ett jobb som jag trivs med! Trivs du på ditt jobb?

Fyrdubbla firanden!

Det blev två kalas ikväll med fyra olika orsaker att fira. Först var det E som fyllde 5 och sedan var det Nils som fyllde 22, Bertil blev 76 år och Malins föräldrar som firade 15 år som gifta. Det betyder massor av fika och god mat!

E fick tatueringspennor med glitter som användes flitigt och Nils fick bland annat saft och en kokbok. Det har varit en riktigt trevlig kväll och jag älskar att det är så varmt på kvällen, även om det är lite i hetaste laget på dagarna.

Syrénblomssaft

Nu har de flesta syréener kanske blommat ut, men byter man ut syréerna mot fläderblommor får man fläderblomssaft som är precis lika gott! Annars har man kanske tur och kan hitta några blommor kvar på något stackars träd som stått i skuggan.

40 klasar syrénblommor

2 liter vatten

1.5 kg socker

2 msk citronsyra

2 citroner

Skölj blommorna noga och ta bort dem från skaften så att det bara är blomklasar kvar. Koka upp sockret och vattnet, tillsätt citronsyran. Skölj citronerna och skär dem i skivor. Lägg i citronerna med blommorna i kastrullen och låt allt så under lock i 3 dygn. Sila saften och häll upp den i rena flaskor eller frys in i plastförpackningar.

Låt solen värma dig

Det blev en liten tur till Vischan och reprisen med Björn som var ledig idag (!). Vi köpte lite saker till stugan men inga superfynd förrutom en god klubba. Sedan åkte vi och badade, det behövdes verkligen i värmen! Nu sitter vi hemma och lyssnar på Ted Gärdestad och snart ska vi på "vuxenkalas" hos E som fyller 5.

Sista lediga dagen

Idag är min sista lediga dag på sommarlovet. Visst är jag ledig på helgerna, men det är inte riktigt samma sak. Jag planerar en loppisrunda, bakning, promenad och barnkalas. Än så länge har jag inte gått upp ur sängen, men det kommer nog så småningom.

Sju sorters, vad sa du?

Igår när vi var på middag blev vi serverade kaffe ur denna paranta kaffekanna. Jag började dricka kaffe första året jag var konfirmandledare för jag förstod snabbt att det var en omöjlighet att vara aktiv i kyrkan och inte dricka kaffe (nästan iallfall). Clara skrev en gång något om att kristna har en extra mage där fikat ryms och det tror jag kan stämma. Gud måste gjort något speciellt med oss för annars vore det inte möjligt att få i sig allt fika som bjuds på. En gång träffade jag en präst som berättade att han varit på hembesök hos en äldre herre. När han skulle ställa fram fikat öppnade han en kartong och tog fram sju olika sorters bakelser. Gubben hade nog fått "sju sorters kakor"om bakfoten. Prästen ville inte vara oartig och började äta men efter fem olika bakelser tog det stopp och han var tvungen att tacka nej till en sjätte. Då får man inte glömma att detta kan ha varit det andra eller tredje hembesöket denna dag.

Av det drar jag slutsatsen, att det måste vara något speciellt med kristnas magar.

Att köa till kupan

Om någon läsare är ett stort loppisfreak som jag själv vet in säkert redan detta. Om du inte är det ska jag nu berätta om en speciel stund i livet som är vardag för loppisälskare med lite för mycket tid, nämligen stunden innan öppnandet.

Bor man i en liten stad som Piteå och är loppisfrälst märker man snabbt att det är samma människor på alla loppisar. De vanliga svensons finns ju alltid där, men en liten grupp på ca 10- 15 personer är på alla loppisar, tidigast dit vinner. Varje vardag från kl 9.40 till klockan 10.00 samlas dessa utan för kupan. Människor som skulle inte känt varandra om det inte vore för loppisarna, men nu när de träffas hälsar de som goda vänner. Fast tävlingskänslan ligger i luften. Har det kommit några fynd idag? Var ska jag gå först? Bara inte xxx hinner till porslinet innan mig.Till en början samtalar man vänligt, kanske pratar om något fynd man gjort. 09:54, folk närmar sig dörren. 09:57 det är nästan lite trångt, alla vill stå närmast. Nu är det inte lika trevligt längre, tävlingen har tagit över. 10:00, det öppnar! Men vad långsamt hon låser upp, folk trampar lite nervöst. Äntligen öppnar dörrarna och vi får komma in. Gruppen skingrar sig snabbt och efter bara 5-10 minuter är parkeringen full med nytt folk som strömmar in för att göra fynd. Fast dessa personer har missat stunden innan. Stunden då loppisendorfinerna strömmar.

Detta sker varje vardag utanför kupan, men egentligen är det bara en uppladdning till OS, VM eller vilken likning man vill använda till det största i loppisvärlde. Nämligen LIONS LOPPMARKNAD. Det är en helt egen historia med mycket mer dramatik.

Har du också fastnat med huvudet?

Min största fasa i livet är att bli bitter. Sitta i mitt hem, bitter över att livet inte blivit som jag tänkt mig.

Många människor är väldigt bra på att sätta sig själva i situationer de egentligen inte vill vara i. Man vill inte vara kvar på jobbet som får en att må dåligt, men ändå säger man inte upp sig. Man stannar kvar i hemstaden även om man egentligen drömmer om att resa jorden runt, för att det är enklare.

Att inte följa sina drömmar och leva det liv man vill leva, skapar bitterhet. Det spelar ingen roll om man vill bo i en storstad och festa eller på landet och baka, bara det är ens egen dröm och ingens annans dröm om ditt liv. Därför är det viktigt att försöka uppnå sina drömmar, även alla drömmar inte kan nås. Strävar man inte framåt mot drömmar och mål är det lätt att börja klaga över livet för att det inte blev som man tänkt sig. Så vill jag verkligen inte bli, därför försöker jag tänka på Mark Levengoods ord så fort jag vill klaga på att livet inte är som jag vill:

Klaga ej över mörkret- dra ut huvudet ur rumpan istället.

Förmiddagen i Bodsjön

Bodsjön där jag bor i sommar är Piteås vackraste by. När jag övningskörde var jag runt i alla byar omkring Piteå och jag kan inte förneka det: Bodsjön är vackrast. Byarna runt Alterdalen är också otroligt vackra, men inte nog för att vinna första platsen. Idag gick jag runt lite på grusvägarna och fotade i solljustet, men jag är inte tillräckligt bra på att fotografera för att göra landskapet rättvisa. Ibland blir jag helt förstummad när jag tittar ut genom fönstret för utsikten är så idyllisk att man kan tro att det är en tysk reklamtidning över Sverige.

Det känns lite konstigt att jag är helt ledig på dagarna och kan strosa omkring, sola och göra vad jag vill medan alla andra jobbar som galningar. Det är bara jag och Björns lillebror som är lediga, de andra åker fram och tillbaka i traktorerna. På torsdag börjar dock mitt jobb och sen är jag inte ledig något under resten av sommaren. Det känns lite segt att börja arbeta, men det är ett roligt jobb så det blir nog bra!

Hjälp mig!

Jag är inte bra på att fotografera och jag har aldrig haft ett intresse för det heller, antagligen för att min pappa är fotograf och vilken tonåring beblanda sig med sin pappas jobb? Nu när jag startat denna blogg har jag ändå blivit lite intresserad av foto och jag försöker lära mig använda min kamera på bästa sätt. Jag orkar inte sitta med photoshop och redigera alla bilder jag tar, därför använder jag mig av redigeringsprogrammet på iPhoto. Där finns det en knapp som heter "förbättra" men jag kan inte bestämma om det blir bättre eller inte! På vissa bilder är det självklart men ofta inte...Därför lägger jag nu in lite bilder så får ni säga vilket som är snyggast, tack på förhand!

Kattattack!

Jag ligger lugnt i hammocken och lär mig lite kyrkohistoria och anar inget ont.

Katten kommer.

Attack!

Så var det med den lugna stunden.

God morgon!

God morgon! Idag skiner solen och jag har inga planer förrutom en fika på Nodo. En klämkäck Roland Cedermark får representera denna sommarmorgon. Visst är det något speciellt med kristna dansbandslåtar? Mer hurtigt och käckt kan det nog inte bli.

(Jag vill bara tillägga att Roland Cedermark inte är en favoritartist men visst ser han kul ut? Ibland kan det räcka. Om det ockå finns dragspel med kan det bara inte bli fel!)

Roland Cedermark – Pärleporten

Besvikelse.

Jag hörde något utanför stugan och tänkte glatt; Björn har slutat jobba! Tittar ut genom fönstret och ser att det bara är en ko. Snacka om besvikelse.

Skottkärror och middag

Jag kom precis hem från en trevlig middag hos några vänner till familjen. Där kramade jag deras gulliga bebis som var lite lik lilla Masarin och åt god mat. Pappa lekte runt som vanligt och alla var glada tills skottkärran åkte i diket, fast det gick bra ialla fall. Barnen hade roligast av alla, precis som det ska vara. Jag har alltid gillat barn väldigt mycket, men jag är himla dålig på att leka med dem eller att ens hålla i ett barn. Det blir för mycket ansvar, jag är så rädd att ha sönder dem! Men söta är de iallafall och jag kan ju alltid njuta av deras glada miner på säkert avstånd.

Sommar sol och goda vänner

Det blev inget Ekbergs idag, jag ville verkligen inte vara på stan när det är så fint väder som vi haft idag! Helt underbart med sol och värme, tack Gode Gud. Istället för fika på stan var jag hemma hos Hanna hela eftermiddagen och myste. Vi lagade en underbar lunch, solade och lyssnade på Clara i P1. Riktigt bra men för lite prat och för mycket musik enligt oss. Dock var musiken bra, så ett plus i kanten för det. Lite senare på dagen kom Therese dit och sedan uppslöt ett helg gäng vänner. Fika och vänner, det måste vara livet det!

Elden

En äldre kvinna jag känner berättade en gång om en man som var väldigt ensam. Hans fru hade gått bort och han hade inga barn eller barnbarn i närheten, därför satt han mest ensam i sin stuga. Kvinnan sa att hon brukade komma förbi med lite mat eller fika för att se hur han mådde. När hon frågade om han inte kände sig ensam i den lilla stugan, svarade han med ett leende "inte så länge elden håller mig sällskap!". Jag tror att det kan stämma, med en tänd brasa som sprakar och värmer känner man sig lite mindre ensam. Det är kanske därför så många äldre män är så besatta av ved, för vissa är verkligen besatta, det handlar inte bara om överlevnad för kroppen utan också för själen och medvetandet. En eld gör allt lite bättre.

Vaken med bloggproblem

Vaknade precis och försöker bestämma mig om jag ska gå upp och städa eller ligga kvar i sängen och läsa Bamse. Vissa klagar på att välja universitet; kom tillbaka då ni har ett problem likt detta!

Idag hade jag tänkt att åka på en liten loppisrunda innan min date med Hanna. Vi ska lyssna på sommar med Clara, det ska bli himla roligt att höra vad hon har att prata om!

Sedan fortsätter jag dagen med en fikadate med Therese på Ekbergs, Piteås andra bra café.

Förresten, är det någon som vet hur man ändrar tiden på blogger.se? Det står att jag skriver detta den 26 23:33, men det är ju 27 8:18 :/ Om man skriver in 27 stället för 26, publiceras inlägget imorgon...

Lärdommar

Någon vis människa sa en gång att man ska lära sig något nytt varje dag för att kunna växa som människa, därför kommer nu denna lista; saker jag lärt mig idag.

- I ryssland skjuter man vargar från bilar med automatvapen. Det ger lite perspektiv på svensk jakt.

- Jonas Gardell friade till Mark Levengood på deras första date. Galet men lite romantiskt tycker jag.

- Man får tydligen inte köra bil barfota för det är farligt. Jag som just hittat my thing gällande bilkörning.

- I Piteå på Renön finns den sällsynta fågeln dvärgmås. Den ser ut som en vanlig skrattmås men mindre, surprise!

- Springer man i skogen och bestämmer sig för att stigar är för mesar, är det högst troligt att man blir blöt (denna teori har jag haft sedan tidigare men efter springturen idag är den bekräftad)

Kor

Just nu råmar korna utanför sovrummet så mycket att jag nästan vill kasta något på dem. Ser ni förresten hur de stirrar på mig? De konspirerar mot mig, jag är helt säker på det. Den i mitten är ledaren och jag blir inte förvånad om hela stugan är nerkletad med koskit när jag kommer hem. Efter vår stuga är det Piteå och sedan världen som står på tur. Kom ihåg var ni läste det först.

Förbannad

"Läkare opererar om flickor till pojkar". Jag läste precis denna artikel på dn.se och jag blev så otroligt förbannad att jag vill svära högt och tydligt för mig själv. Den handlar om läkare i Indien som av föräldrarnas vilja opererar om små flickor till pojkar. Indien är även känt för att använda fosterdiagnistik för att kunna abortera kvinnliga foster.

Snopp till vilket pris som helst. Att det världen är så skruvad gör mig så arg! Hur i hela världen kan någon vara så korkad och elak att man ändrar könet på sitt barn för att man inte vill ha en flicka? I alla tider har kvinnor setts som lägre stående än män och nu kan man alltså kombinera det med modern teknik.

Jag har aldrig förstått meningen med att vi ska kunna se vilket kön barnet får. Vill man ha barn så ska man älska det vad man än får och det ska inte spela någon roll om det är en pojke eller flicka. Man behöver inte heller veta hur barnet ser ut mellan benen för att kunna bestämma färg på väggarna i barnrummet. Jag är inte emot ny teknik men jag tycker det är sorgligt när det kan kombineras med en usel människosyn. Flickor kan bli pojkar, inte av egen vilja utan av föräldrarnas.

Föräldrar måste påverka sina barn, lära dem rätt och fel och hur man ska bete sig i samhället; inget barn kan växa upp utan att bli påverkad. När föräldrarnas påverkan går så långt att de tar till kirurgi för att det ska bli enligt deras vilja är det ett grovt övergrepp på individen. Alla människor är lika mycket värda och ingen förtjänar att få sin kön ändrat för att föräldrarna vill det. Flickor har alltid setts som sämre än pojkar och det är vidrigt hur dessa gamla traditioner och värderingar fortfarande är grunden för många människors liv.

Jag hoppas verkligen att Indien lyckas bryta sig ur kastväsendet och ändra synen som finns om människor, men att bryta traditioner som pågått i tusentals år kommer inte att gå snabbt. Troligtvis kommer jag fortsätta vara förbannad hela mitt liv, men ur frustrationen och ilskan kan kraft skapas för att förändra. Om man aldrig blir förbannad utan går glad och nöjd genom hela livet lär man inte lyckas ändra något.

"Saliga äro de korkade ty de skola flyta när floden kommer"

Mark Levengood är en av mina absoluta favorit komiker/talare/vadhanänär och därför blev jag så glad när jag såg att han är en av sommarpratarna på P1! Han talade i går och det går att lyssna på här. Han känns så empatisk och snäll och han kan tala om hemska saker men ändå med något positivt i rösten. Sen är han oftast så rolig att jag nästan vill kissa på mig.

För något år sedan var jag ensam i Stockholm över en helg för att ta det lugnt. Jag bodde på hotell, gick på stan och åt god mat. En av kvällarna hade jag biljetter till en opera och jag hade gått på stan hela dagen, så jag var väldigt trött i fötterna. Jag hade inte tid att gå tillbaka till hotellet för att vila innan föreställningen, så jag försökte hitta någon stans att sätta mig. Jag gick förbi ett stort glasfönster vid kulturhuset och innanför såg jag flera stolar utställda. "Kultur i Norden- gratis" stod det på en skylt och jag gick in och satte mig. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända, men fötterna fick vila och det var varmt så jag var nöjd. Plötsligt gick Mark Levengood ut på scenen och började sin föreställning. I nästan 2h pratade han och jag både skrattade och grät, det var riktigt riktigt bra! Publiken var liten, kanske 50 personer och när han var klar var det mingel med fika. Jag stod och försökte få modet att gå fram till honom och tacka för föreställningen och berätta hur bra jag tyckte han var. Tiden gick och tillslut var jag tvungen att gå vidare för att inte missa operan. Jag ångrar att jag inte gick fram till honom, jag avskyr att vara begränsad av feghet men ibland blir det så.

Konfirmation!

Jag kom precis hem från kyrkan där jag sett våra fina -96:or förvandlas från konfirmander till konfirmerade, lite så där magiskt. Det var en fin gudstjänst om än lite för högtidlig, jag gillar när konfirmandernas personligheter får komma fram lite mer. Det var dock på grund av dem själva, de satt så himlarns stelt och inget fnitter eller felsägningar. Trevligt hade vi i alla fall! Efter gudstjänsten gick vi yngre ledare till Humlans Café för att äta lunch och umgås. Här i Piteå finns det tre caféer som jag gillar och Humlan är ett av dem. Maten är varierad i kvalité, men det är väldigt mysigt!

Stugan

Jag och Björn ska bo i hans familjs sommarstuga hela sommaren. Från början var det ganska lortigt och stökigt, men nu har det blivit riktigt fint! Vi har städat hela stugan, bytt lite mattor och tavlor. Igår gjorde vi det sista och nu kan jag trivas när jag inte behöver se musbajs i hörnen.

Sovrumsfönstret
Stugan

Frukost

Grötfrukosten sitter som en mättande klump i magen och jag beger mig snart mot Öjeby Kyrka för konfirmation. Jag är så stolt över mina konfirmander, de är så fina! Gudstjänsten kommer att bli superbra, det är jag helt övertygad om. Vi har varit på läger i Göteborg förra veckan och tidigare i år var vi på Älvsby folkhögskola på ett miniläger, vi har haft så kul att det känns lite sorgligt att det är över....Men förhoppningsvis får jag jobba med konfirmander någon gång till i livet, men det är tveksamt att de är lika bra som -96:orna!

Vem sa att Gud inte hade humor?

Åt en rolig jordgubbe idag. Jag tror att Gud ville bevisa att den var värd sitt namn; jordgubbe.

Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer

med lust och fägring stor

Nu nalkas ljuva sommar

då gräs och gröda gror

Med blid och lidlig värma

till allt som varit dött

Sig solens strålar närma

och allt blir åter fött

De fagra blomsterängar

och åkerns ädla säd

De rika örtersångar

och lundens gröna träd

De skola oss påminna

Guds storhets rikedom

att vi den nåd besinna

som räcker året om

Den blomstertid nu kommer

med lust och fägring stor

Nu nalkas ljuva sommar

då gräs och gröda gror

Med blid och lidlig värma

till allt som varit dött

Sig solens strålar närma

och allt blir åter fött

De fagra blomsterängar

och åkerns ädla säd

De rika örtersångar

och lundens gröna träd

De skola oss påminna

Guds storhets rikedom

att vi den nåd besinna

som räcker året om

Rosa drömmar

En väns barn bröt nyligen armen och som tröst åt honom och hans syster bakade jag kakor. Armbrytaren äter vad som helst, men hans syster älskar allt som är rosa och därför blev det rosa drömmar.

Recept ca 30 kakor
75 g rumsvarmt smör
1 1/5 dl socker
1/5 dl rapsolja
1 msk vaniljsocker
2 1/2 dl vetemjöl
1/2 tsk hjorthornssalt
några droppar karamellfärg

Sätt ugnen på 150°C. Arbeta ihop smöret med sockret så att det blir mjukt och smidigt. Häll i olja och vispa det fluffigt. Blanda vetemjölet och hjorthornssaltet i en tillbringare. Rör ihop mjölblandningen och smörröran. Forma små bollar av smeten och sätt ut dem på en plåt med bakplåtspapper på, det ska vara ganska stort mellanrum mellan bollarna för det flyter ut lite. Grädda i ca 15 minuter. Doppa i kaffe och njut av smaksensationen!

Midnattssolens förtrollade land

Tog denna bild vid kl 1:00 på natten på väg hem. Jag stannade vid en äng och hann kappt ta upp kameran innan en bil kör upp bredvid mig och verar ner rutan! Han frågar om allt är okej och jag svarar lite tyst "jag ska bara ta en liten bild på dimman..." var på han skrattar till, vinkar och kör vidare. Det var nog det mest spännande som hände på min midsommar.

"I denna ljuva sommartid.."

Under eftermiddagen har jag njutit av sommaren. Legat på en filt och läst inrednignstidningar, försökt lära mig mer om min kamera och ätit glass. Jag har också promenerat runt fina renön för att hälsa på mina kusiner och klappat deras nya höns. Någon gång i livet, helst snart, vill jag också ha höns.