Efter jobbet drog jag direkt till Challange för en middag med goda vänner. Vi drack fina drinkar, åt stora hamburgare och efter maten gick vi till Nodo för efterrätt. Passioncheesecake, mums! Sen blev det en biltur runt Piteå med Gaga på högsta nivå innan det var dags för hemgång.
torsdag 14 juli 2011
Baby we were born this way
Efter jobbet drog jag direkt till Challange för en middag med goda vänner. Vi drack fina drinkar, åt stora hamburgare och efter maten gick vi till Nodo för efterrätt. Passioncheesecake, mums! Sen blev det en biltur runt Piteå med Gaga på högsta nivå innan det var dags för hemgång.
onsdag 13 juli 2011
Fika i stugan
Så fort jag kommit hem från jobbet igår och slängt i mig lite middag kom ett tjejgäng hem till stugan i Bodsjön. De hade tagit en tur runt hela Svensbyn innan de lyckades hitta rätt men det gav oss lite tid att fixa, så det var nog bara bra. Vi åt skorpor och digestivekex med ost och marmelad, allt helfabrikat och E-ämnesfullt såklart! Vi pratade länge om allt möjligt, precis som det blir när man träffar goda vänner. Bland annat konstaterade vi att Jimmie Åkesson är som Hannibal Lector men på knarrande skånska. Ingen människa man vill bli instängd med i ett rum alltså.
tisdag 12 juli 2011
Lunchbesök
På lunchen idag fick jag besök av finfina Therese. Jag blev bjuden på Humlan och vi hade det väldigt trevligt! Jag är så tacksam att jag har vänner omkring mig som jag inte haft kontakt med på ett tag, men när man träffas är det som om ingen tid har gått. Det är sann vänskap.
Noll skötsel men det går ändå!
måndag 11 juli 2011
Fjället
Hemma från Saxnäs
Att komma tillbaka till byn där jag bodde mina första år kändes konstigt. Jag har drömt om att återvända i många år, men det har inte blivit av. Det såg ut som jag mindes och jag blev förvånad över hur lite som förändrats. Jag har förändrats väldigt mycket sedan jag var 6 år, men det mesta var sig likt i Saxnäs. Några nya hus, lite annorlunda inredning på hotellet. Jag trodde inte att någon skulle komma ihåg mig, jag var som sagt 6 år när vi flyttade, men jag blev överraskad! De jag träffade mindes faktiskt mig och jag blev till och med igenkänd i en butik, fast han visste att jag var i byn så det räknas kanske inte riktigt.
Det var precis lika vackert som jag minns, om inte till och med ännu vackrare. Jag fotade mycket och jag har gjort ett litet bildspel också (för mycket dötid på jobbet), men det blir så litet när jag lägger upp det. Om någon vet hur man fixar det så säg gärna till!
lördag 9 juli 2011
Piteå inte inte bästa staden i Sverige
Piteå är inte bästa staden i Sverige. Vi har stor andel hjärtsjuka, mycket övervikt, alkoholkonsumtionen är över snittet och lika så användningen av droger. Inlåsningen av dementa har varit en stor nyhet. För ett tag sedan läste jag i Piteå Tidningen att Piteås psykiska ohälsa bland unga ökar och kommunen fortsätter dra tillbaka resurser. Piteå är inte bästa staden i Sverige.
Tyvärr verkar många inte se det. Nu när vi håller på att flytta är det många som inte kan förstå hur vuxna människor som har jobb kan vilja flytta härifrån. Det är nästa så att det måste vara något fel på människorna som frivilligt vill lämna Piteå. Att man vill se något nytt, få nya utmaningar och lära känna människor med en annan kultur räcker tydligen inte för att man ska sätta foten utanför kommungränsen.
Lokalpatriotism är bra och man måste vara stolt över sig själv och sitt ursprung, men man får inte blunda för verkligheten. Att gå omkring och säga att Piteå är bäst är som att pissa på alla barn och unga som mår dåligt och som inte får hjälp, på grund av den bristande psykiska vården. Ser man problemen måste man göra något åt dem, kanske är det därför så många blundar. Det smärtar också att erkänna problem och när man tar bort det rosenskimrande papper man slagit in verkligheten i kan man bli rädd av allt dåligt man ser. Det är lite som i Matrix, rött eller blått piller?
Om man är en av de ungdomar som mår dåligt vill man inte höra att Piteå är en perfekt och ofelbar stad. Då är det helt ens eget fel att man är sjuk för inte kan det vara den psykiska vården det är fel på, för Piteå är ju perfekt!
Ungdomar möts av tanken "Vad bra att du ska iväg och studera till lärare. Sen när du kommer tillbaka kan du ju arbeta på Strömbacka!". Det är alltså meningen att man ska återvända, för ingen kan ju tänka sig att det kan finnas något bättre ställe än Piteå att bo i.
En del ungdomar som lämnar Piteå vill gärna komma tillbaka och det är inget fel med det. Andra vill inte flytta alls och det är också helt okej. Det jag inte gillar är förväntningarna om att man ska återvända och pressen som kommer med att man antas tycka att Piteå är världens bästa stad. Tycker man inte det är man en svikare som inte förstår sitt eget bästa.
Jag hatar inte Piteå, det är helt okej här. Som i en vanlig svensk småstad, inte så mycket bättre och på några sätt lite sämre. Jag kan tänka mig att kanske bo här någon gång när jag är äldre. Inte för att det är bästa staden, men för att det är helt okej här och för att jag har många bra minnen från Piteå.
Därför vill jag säga detta till alla som kan tänkas läsa det här inlägget: Det är okej att inte tycka att Piteå är bäst. Det är okej att vilja flytta och se andra kulturer än de som råder i en sömnig norrländsk småstad.
Även detta är viktigt att minnas: Om Piteå någon gång ska kunna bli lite bättre än en vanlig småstad, måste vi invånare sluta blunda och acceptera att vi inte bäst. Det är bara då Piteå kanske ändå kan bli bästa staden i Sverige.