Fobier

Jag hatar råttor och möss. Så länge det är utomhus eller på någorlunda långt avstånd i lagården så är det helt lugnt, men inomhus ska de inte vara. När vi fikar i personalrummet så hör jag hur det prasslar bland soporna och ibland kan man till och med se en liten en springa över golvet. Jag bara ryser i hela kroppen när man hör hur de krafsar och kryper - de ska dö. Problemet är att när de väl dör så är de ju lika äckliga. Två gånger denna vecka har jag hittat döda råttor i fodret. Stora, feta äckliga råttor. Jag såg först bara hur de beniga armarna stack upp, sen fick jag lite panik och hämtade min handledare som fick ta bort det. "Tomas, Tomas! Det är något jätteäckligt i fodret och jag vågar inte röra det, ta bort det!" Han skrattade bara...
Jag skulle städa ett förråd, men jag klarade inte av att lyfta ut påsarna längs väggen för jag blev så äcklad av musprasslet, så Tomas fick göra det också. Han skrattade då också....
Är det någon som har tips på hur man kan bli av med fobier? Jag orkar inte vara äcklad längre, det börjar bli lite jobbigt.

Mera Skåne!

Söndagen gick åt till mer sightseeing, denna gång Bjärehalvön. Jag åkte runt med en vän och vi såg vackra fält, fina stränder och annat trevligt. Sedan blev det picknick på stranden i Torekov och våfflor med glass och jordgubbar i stugan som hans familj har. Även Båstad hanns med innan jag slocknade på sängen och sov som en stock tills klockan ringde, tyvärr måste man upp rätt tidigt om man ska hinna köra från Ängelholm till Lund och vara framme innan 8.00. Fast det var absolut värt det för det var en väldigt trevlig helg! Bjärehalvön är verkligen olik slätten där jag bor. Backigt, lummigt och knappt några vetefält - den som säger att Skåne är platt och likadan överallt kan ju slänga sig i väggen.

Inte så konstigt kanske

"Ur arbetsmiljösynpunkt är stalltvätt i modern grisproduktion den värsta du kan hitta i västvärlden. Inflammationer i ögon och andningsvägar med feber samt vibrations-, belastnings- och hörselskador är mycket vanliga hälsoproblem vid manuell högtryckstvätt inom grisproduktion." 

Läste detta i en annons på SvD:s hemsida idag. Kanske inte så konstigt att jag känner mig lite krasslig då för tillfället flera timmar om dagen går åt till manuell stalltvätt...

Den eviga grisjakten...

Det är tur att ingen hör mina tankar. Helvetes grisdjävel; svordomarna flyger runt i huvudet. Grisen hoppade upp på kompisens rygg för att sedan hoppa över boxväggen. Jag lovar, de har en konspiration mot mig. "Haha, nu ska hon få lida" tänker han när han står där i gången och stirrar på mig. "Försök fånga mig, försök då". Jag suckar, svär lite mer. Jag hatar att fånga in förrymda grisar. De skriker så högt att man tror att öronen ska lossna och jag som inte har någon erfarenhet av djur känner mig helt lost. "Ska jag kast mig över den?" "...Ska jag vänta in den?" "Ska jag gå sakta mot den?". Tur att ingen ser mig. Jag provar alla tre samtidigt. Första vänta, sedan gå sakta och sedan kasta mig över den. Jag misslyckas. 

Nytt försök. Öppna boxgrinden, försöka se till att ingen ny smiter ut samtidigt som jag försöker jaga in den förrymda. Adrenalinet ökar i kroppen och plötsligt smiter rymmaren in genom dörren igen. Kampen är vunnen! Grisen stirrar på mig, det är som att jag kan läsa hans tankar. "Nästa gång människa, nästa gång." 

Liten paus

Det blev en liten bloggpaus, luften gick liksom ur efter midsommar och sedan blev det som det blev. Midsommar var härligt i alla fall, ett riktigt gille kan man lugnt säga. Jag har gjort massor med saker sedan dess, men det skriver jag mer om senare. Nu ligger jag i sängen och jäser efter dubbla middagar och ett muffinsbak, bara en halv färdig muffins rymdes i magen - jag åt lite för mycket smet.
Jag är förresten så tacksam över att jag inte bor ensam utan att jag har ukrainarna/polackerna/ryssarna/serberna, vad skulle jag göra utan dem? Jag vet inte exakt hur många som bor här, men jag tror att vi är 11-12 stycken. Idag var jag och fikade på stan med en av kvinnorna (av 11-12 är det en man, resten kvinnor) och det var hur trevligt som helst. Sedan satt vi unga tjejer och snackade killar och annat över en kopp te. Nu på kvällen bjöd de på en god middag och jag stod för efterrätten i form av chokladmuffins. Tänkt så ensam jag skulle vara utan dem...Det är tillräckligt jobbigt trots att de är här eftersom jag inte har så många nära vänner i närheten, känner bara några få. Usch, ensamhet måste vara det värsta som finns. Jag har känt mig ensam några kvällar här, jag vill inte ens tänka på hur det är att vara ensam på riktigt.

Äntligen helg

Sista lasset med foder är kört och nu är det bara ett möte på Alnarp kvar och sen tar jag helg. Midsommar, äntligen!

Fields of gold

Det är fint ikväll