Snällhetens lov

När man var liten och skulle skriva något bra om en kompis, kanske som ett alla hjärtansdag kort, då var det svårt att komma på något att skriva. Oftast skrev man "Du är snäll", det var det första och enklaste man kunde komma på.

Ordet snäll har för många stannat där, en lite småtråkig beskrivning över någon när man inte orkar tänka ut pretentiösa ord.

Världsvan, effektiv och social; det är ord som är moderna och något som många vill vara. Jag tror att det är få människor som strävar efter att vara snäll, det känns nästan lite omodernt. Hur många säger på en arbetsintervju "Jag är snäll"? Det låter som om man inte kan komma på något bättre, precis som det var på lågstadiet.

Snällhet är också ofta associerat med vekhet, något föraktat i vår hårda värld. Är man snäll så låter man andra trampa på en. "Den starkaste överlever".

Snällhet är så mycket mer.

För mig är det den egenskapen jag värdesätter mest hos mina vänner och något jag strävar efter att vara, men det är inte alltid enkelt.

Jag har arbetat mycket i kyrkan där det ofta (inte alltid tyvärr) är ett snäll jargong. Det saknar när jag jobbar på restaurang. När det är ett stressigt tempo och mycket att göra, då blir det ofta ett lite mindre snällt klimat. Det är inget konstigt med det, men jag saknar det snälla i kyrkan.

I den här intervjun berättar Stefan Einhorn som sin syn på snällhet och om sin bok "Konsten att vara snäll". Läs den!

Låt oss gå samman och sjunga snällhetens lov! Sätt ordet "snäll" på en piedestal och uppvärdera det från den tråkiga lågstadiebeskrivningen. Om någon säger att du är snäll, ta den komplimangen med stor glädje och ge en komplimang tillbaka. Snällhet är fantastiskt!