Det är tur att ingen hör mina tankar. Helvetes grisdjävel; svordomarna flyger runt i huvudet. Grisen hoppade upp på kompisens rygg för att sedan hoppa över boxväggen. Jag lovar, de har en konspiration mot mig. "Haha, nu ska hon få lida" tänker han när han står där i gången och stirrar på mig. "Försök fånga mig, försök då". Jag suckar, svär lite mer. Jag hatar att fånga in förrymda grisar. De skriker så högt att man tror att öronen ska lossna och jag som inte har någon erfarenhet av djur känner mig helt lost. "Ska jag kast mig över den?" "...Ska jag vänta in den?" "Ska jag gå sakta mot den?". Tur att ingen ser mig. Jag provar alla tre samtidigt. Första vänta, sedan gå sakta och sedan kasta mig över den. Jag misslyckas.
Nytt försök. Öppna boxgrinden, försöka se till att ingen ny smiter ut samtidigt som jag försöker jaga in den förrymda. Adrenalinet ökar i kroppen och plötsligt smiter rymmaren in genom dörren igen. Kampen är vunnen! Grisen stirrar på mig, det är som att jag kan läsa hans tankar. "Nästa gång människa, nästa gång."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar