I sitt anletes svett

(Jag bjuder på en stulen bild av en gris, har inget annat att visa då jag inte har telefonen med mig på jobbet)
Efter första dagen på praktiken är jag trött men nöjd! Jag har fått en genomgång av gården, städat och pysslat på med diverse saker. Jag arbetar bara mellan 8-16 och med en lång fikarast + lunch, så dagen flöt på ganska snabbt. Jag kan dock erkänna att jag inte alls är van att arbeta med kroppen, det var ett tag sedan sista. Efter ett år av hukande över skolböcker (eller, kanske facebook....) så tar det nog ett tag innan kroppen kommer igång. Inte för att jag har jobbat mycket fysiskt innan det heller. Det enda kroppsarbetet jag har gjort under en längre tid är i restaurang och det är också såklart helt annorlunda än att jobba i ett svinstall.
Det enda stora problemet är luften...mina halvtrasiga lungor och dammig luft är ingen bra kombination. Får nog kanske ta och skaffa någon slags astmamedicin, eller så går det att stå ut. The future will tell, som man säger.

Planlöst körande

Det mesta av dagen har bestått av att planlöst driva runt på landsbygden och titta på fina saker. Inte så svårt eftersom ordet "Skåne" är synonymt med "vackert landskap". Jag har hittat minst fem fina små byar som jag absolut vill bo i när jag är färdig agronom och det lär inte bli färre innan jag flyttar här ifrån! Idag var också den sista dagen med bil eftersom jag lånat den av en vän, så nu blir det cykel istället. Jag har också försökt fotografera lite, men det är svårt utan en duglig kamera. Jag ska försöka få tag på något bättre än iphonen, men vi får se hur det går.
Imorgon är det dags för första dagen på praktiken, så det är med lite lagom fjärilar i magen som jag går och lägger mig. Förväntansfull nervositet antar jag att det kallas!

Livets bananskal

Tänk vad fort livet kan ändras. Om någon sagt till mig för bara en vecka sedan att jag skulle sitta på en gård i Skåne och skriva detta så skulle jag nog inte trott på det. Inte heller skulle jag trott att jag skulle få för mig att börja blogga igen. Fast det är väl det som är livet, att glida runt på bananskal utan att veta var man hamnar. Ibland blir det bra, ibland blir det dåligt. Ibland hamnar man i en storstad och ibland hamnar man...ja, på en grisgård i Västa Odarslöv undanskuffad på en bäddsoffa. Det här kommer att vara hemma den närmsta månaden. Tänk, vilken sommar det kommer att bli!