Att köa till kupan

Om någon läsare är ett stort loppisfreak som jag själv vet in säkert redan detta. Om du inte är det ska jag nu berätta om en speciel stund i livet som är vardag för loppisälskare med lite för mycket tid, nämligen stunden innan öppnandet.

Bor man i en liten stad som Piteå och är loppisfrälst märker man snabbt att det är samma människor på alla loppisar. De vanliga svensons finns ju alltid där, men en liten grupp på ca 10- 15 personer är på alla loppisar, tidigast dit vinner. Varje vardag från kl 9.40 till klockan 10.00 samlas dessa utan för kupan. Människor som skulle inte känt varandra om det inte vore för loppisarna, men nu när de träffas hälsar de som goda vänner. Fast tävlingskänslan ligger i luften. Har det kommit några fynd idag? Var ska jag gå först? Bara inte xxx hinner till porslinet innan mig.Till en början samtalar man vänligt, kanske pratar om något fynd man gjort. 09:54, folk närmar sig dörren. 09:57 det är nästan lite trångt, alla vill stå närmast. Nu är det inte lika trevligt längre, tävlingen har tagit över. 10:00, det öppnar! Men vad långsamt hon låser upp, folk trampar lite nervöst. Äntligen öppnar dörrarna och vi får komma in. Gruppen skingrar sig snabbt och efter bara 5-10 minuter är parkeringen full med nytt folk som strömmar in för att göra fynd. Fast dessa personer har missat stunden innan. Stunden då loppisendorfinerna strömmar.

Detta sker varje vardag utanför kupan, men egentligen är det bara en uppladdning till OS, VM eller vilken likning man vill använda till det största i loppisvärlde. Nämligen LIONS LOPPMARKNAD. Det är en helt egen historia med mycket mer dramatik.