Entrepenörskap och barndomsminnen

När jag var liten bodde vi i en lite fjällby nära norska gränsen. Det var tio mil till närmaste gymnasium och i byn plus byarna omkring var vi tre barn som var födda -92, det ger kanske lite perspektiv om hur litet det var. Det fanns iallafall ett vandrarhem med en matsal och där fanns det ganska gott om gäster som kommit för att njuta av utsikten och fjälluften.

Det fanns inte så många aktiviteter för oss barn i byn men vi roade oss själva ypperligt.

Jag har alltid älskat blommor och vad jag minns av ängarna i byn fanns det ungefär fem olika blomsorter: smörbollar, hundkex, smörblommor, midsommarblomster och rallarros. En idé slog mig och en vän att vi faktiskt kunde tjäna på blommorna som bara stod på ängen. Därför gick vi ut och plockade så stora buketter vi kunde bära och sedan gick vi till vandrarhemmet. Där gjorde vi en deal med han i kiosken; för varje bukett vi satte på borden fick vi varsin godis. Det krävde lite tankeverksamhet för vi ville ge fina buketter men så små och många som möjligt, för det gav ju mer godis. Det var iallfall på detta sätt vi drygade ut lördagsgodiset på somrarna.

Jag kan inte hjälpa att tänka på detta varje gång jag ser midsommarblomster eller smörbollar och när jag gör det ler jag alltid lite. Tänk vilken tur jag hade som fick spendera mina första år där och inte i en storstad utan lekytor! Och vilket entrepenörskap det måste ha fött. Någon annan gång kan jag berätta om biblioteket vi startade, tandpetarfabriken eller nattklubben som faktiskt gick med ganska mycket vinst. Fast det blir en annan gång.