En äldre kvinna jag känner berättade en gång om en man som var väldigt ensam. Hans fru hade gått bort och han hade inga barn eller barnbarn i närheten, därför satt han mest ensam i sin stuga. Kvinnan sa att hon brukade komma förbi med lite mat eller fika för att se hur han mådde. När hon frågade om han inte kände sig ensam i den lilla stugan, svarade han med ett leende "inte så länge elden håller mig sällskap!". Jag tror att det kan stämma, med en tänd brasa som sprakar och värmer känner man sig lite mindre ensam. Det är kanske därför så många äldre män är så besatta av ved, för vissa är verkligen besatta, det handlar inte bara om överlevnad för kroppen utan också för själen och medvetandet. En eld gör allt lite bättre.
Amen!
SvaraRadera