Har du också fastnat med huvudet?

Min största fasa i livet är att bli bitter. Sitta i mitt hem, bitter över att livet inte blivit som jag tänkt mig.

Många människor är väldigt bra på att sätta sig själva i situationer de egentligen inte vill vara i. Man vill inte vara kvar på jobbet som får en att må dåligt, men ändå säger man inte upp sig. Man stannar kvar i hemstaden även om man egentligen drömmer om att resa jorden runt, för att det är enklare.

Att inte följa sina drömmar och leva det liv man vill leva, skapar bitterhet. Det spelar ingen roll om man vill bo i en storstad och festa eller på landet och baka, bara det är ens egen dröm och ingens annans dröm om ditt liv. Därför är det viktigt att försöka uppnå sina drömmar, även alla drömmar inte kan nås. Strävar man inte framåt mot drömmar och mål är det lätt att börja klaga över livet för att det inte blev som man tänkt sig. Så vill jag verkligen inte bli, därför försöker jag tänka på Mark Levengoods ord så fort jag vill klaga på att livet inte är som jag vill:

Klaga ej över mörkret- dra ut huvudet ur rumpan istället.