Många verkar tro att jag är prydlig och perfektionistisk av mig men det är helt fel. De som känner mig vet att när jag har varit någonstans kan man nästan följa vägen tillbaka till mig, av spåret med saker jag glömt. Himla bra om jag går vilse, men inte så praktiskt när jag känner för att använda den där sjalen som finns någonstans på stan.
För att jag ska kunna klara livet överhuvudtaget har jag fått otroligt mycket tur av Gud. "Den Bergska turen" kallas det och den sviker mig aldrig. Har jag tappat bort något, ja då kommer det tillbaka. Det spelar ingen roll om vad det är eller var jag tappat det, på något sätt finner det sin väg tillbaka till mig.
Dock har jag en liten hemlighet. "Den Bergska turen" handlar inte om att ha tur att sakerna kommer tillbaka, den handlar om att jag har turen att ha så fantastiska vänner som håller koll på mina prylar åt mig. Det är jag otroligt tacksam över.
Tillexempel en gång när jag glömt min plånbok på Nodo; bara några minuter efter jag gått därifrån ringer en god vänner och säger att hon hittat min plånbok på ett bord när hon satt sig.
En annan gång glömde jag min plånbok på ett bord i ett klassrum en fredagskväll. På måndagen får jag tillbaka den av en klasskompis som sett den när hon gått förbi den öppna dörren.
Jag vet inte hur många gånger Hanna gett mig mitt pennfack efter att jag glömt den i någon datasal.
En gång glömde jag datorn också, men den kom tillbaka. Jag hade suttit och skrivit på ett skolarbete men så gick jag på toa. När jag kom tillbaka hade jag glömt vad jag gjort så istället för att sätta min vid min bärbara dator så satt jag och snackade med några vänner tills lektionen började och vi gick därifrån. Snacka om tankspridd. Men som sagt; den kom tillbaka den med!
Äkta vänskap är att ge och ta och du ger så mycket att vi gör vårt bästa för att kompensera <3
SvaraRadera